Jag känner mig brutalt våldtagen av klockan. Jag vet inte om det är det här som kallas att gå in i väggen eller om det helt enkelt är mitt problem med att rensa i huvudet, vad som känns viktigast, roligast och nödvändigast att göra, som ställer till det. Jag har röven full av saker jag gör, som är skitroliga, men som jag inte har någon ork till. Jag sitter med på riktigt bra möten, men har varken energi till att lyssna eller uttala mig. Jag skiter i att skriva manus, komma till skolan och göra det jag borde. Hemmet är förfallet, självkänslan och förtroendet till min egen förmåga åker upp och ned och jag blir svartsjuk på Anna och Malin och Andreas när de har roligt, helt utan anledning. Men jag vill vara med och väljer de att umgås när jag inte är hemma fryser de ut mig- punkt slut!

Mår illa när jag äter, borde sluta snusa, borde dricka vatten, sova och träna. Borde prioritera saker som känns bäst. Jag kan inte välja ut saker som känns roliga- för allt känns roligt! Jag måste våga lita på att saker blir gjorda även om inte jag tar på mig ansvaret.

För övrigt är det bra. Jag känner att våren är på ingång. Även om jag fortfarande hoppas på mitt snöoväder så är våren på ingång. Jag känner det i luften. Snart är den här.